Maria

Ännu en dag, en helt vanlig dag?!
Den är nu mera till för att användas som ursäkten till att ta till flaskan...
Som så mångra andra dagar.

Jag tror jag ska skita i det detta året, bara skita i allt det hade varit ganska skönt.
Åka till Kastrup, sätta sig på första bästa plan till värmen, nice.
Tyvärr ska ju tiden och ledigheten också räcka till och pengarna med för den delen.

Förstår inte vad det är med mig...
Borde nog gräva ner mig och gå i ide ett tag!?!
Har nog aldrig, aldrig varit så känslig som jag är just nu...
Konstigt för våren brukar få mig på super humör!

Varför mår jag så här då?
Det är verkligen som om jag har en demon inom mig som vägrar släppa taget?!?
Jag kan till och med skrämma mig själv ibland när jag mår som sämst...

Måste göra något åt det...
Jag är i alla fall medveten om det.

Men var ska jag börja?
Jag vet vilka bitar av mitt liv som får mig att må dåligt men jag kan inte bara stänga ute dom.
Borde jag stänga ute dig?
Nu?
Det är bara du som kan svara?
Inte, jag för jag vet inte om du är värd mödan?
Är du värd oroligheterna?
Är du värd smärtan?
Är du det?
Kan du svara?
Är du det?

Andra delar bara finns där.
Du kan inte klippa banden hur gärna du än vill...
Dom skaver och sitter hårt fast runt om en, som om man vore fast kedjad.
Men banden skavs aldrig av det är bara huden som få sår.
SMÄRTAN är enorm...

Men det är bara jag som kan göra något åt det och den förändringen måste ske idag...
Om jag är stark nog som jag måste vara...
Är detta en ny start med glädje, utan oro och med de ljusa tankarna på framtiden...